Får barnen plats i framtidens städer?

Konferensen om barnens framtid i staden blev en fullsatt och fullspäckad heldag på ArkDes som tillsammans med bland annat Arwidssonstiftelsen och Bums stod som arrangör.
Om ni vill gå tillbaka och lyssna på någon föreläsning, eller sprida vidare, så hittarna ni filmerna från konferensen 20 mars på ArkDes Facebook-sida.
Del 1 av 3: https://www.facebook.com/ArkDes/videos/301980973827780/ (Moderator Veronica Hejdelind och Catharina Norlin)
Del 2 av 3: https://www.facebook.com/ArkDes/videos/2026516910983344/ (Emelie Brunge och Kenneth Ljung)
Del 3 av 3: https://www.facebook.com/ArkDes/videos/2291956881128383/ (Dean Kriellars, Charlie Eriksson, Sabina Vesterlund, Annemike Fontein, Emma AdBåge och panelsamtal)
Filerna är stora tillsammans, men om ni vill ha dem som pdf kan ni höra av er till Emma Franzén på på Folkhälsomyndigheten som var en av dem som deltog i planeringen av konferensen. emma.franzen@folkhalsomyndigheten.se

Fler ingångar:

Anton Karis reportage med Emelie Brunge och Catharina Nolin sändes den 20 mars i programmet Studio 1.
 
Debattartikel SvD
 
För er som inte redan sett detta har Henning Larsen arkitekter fått pris för en skola som uppmuntrar till rörelse inomhus så väl som utomhus.

 

Hopträngda barn

7f3ef10c-1732-4ff3-b4ca-d9d47faa0886

”Hopträngda barn” var namnet på en artikelserie i Svenska Dagbladet i februari 2016. Den var en ögonöppnare för många. Intervjuer med barn, föräldrar, forskare, landskapsarkitekter, politiker och andra ger en rik bild av hur viktiga gårdar, lekparker, skogspartier och naturområden varit för barns lek under tidigare årtionden. Men de beskriver framförallt oron över det som händer nu med en hård exploatering som gör att barns utrymme i staden håller på att försvinna.
Tre journalister, Elisabet Andersson, Anna Asker, Mia Öström och fotografen Anders Ahlgren, låg bakom serien som fick flera priser. Läs den!

På länken https://www.svd.se/om/hoptrangda-barn finns alla artiklar i serien samlade.
Och nedan finns länkar till artiklarna så att även du som inte prenumererar på SvD kan läsa obehindrat. Omvänd kronologi eftersom SvD ordnat det så.

2 sept 2016 Ännu ett pris för svd-serien Hopträngda barn
24 febr Farliga lekar har gett roliga minnen
22 februari Garage och butiker går före barns hälsa
17 febr Bygg för barn – lär av Hamburg och Berlin
16 febr Att slå sig är en del av uppväxten
15 febr Förorternas Östermalm – stans 5 bästa barnområden
Stockholms bästa bostadsområde när barnen får välja
15 febr Miljöerna för barn otänkbara tidigare Små barn passa icke i städerna
10 febr Lättare få nya kompisar när gården är stor
10 febr Flera hälsovinster med gröna gårdar
9 febr Vi bygger miljöer vi kommer att ångra
8 febr De tänkte inte på barn när de byggde
Debattartikel 8 febr Stadsplanerarna missar barnen

Hagastan – högt, trångt, blåsigt

hagastanBostadsgård och förskolegård i Hagastaden december 2018. Foto E Edsjö

En iskall och blåsig dag i december strax före jul gjorde BUMS ett besök i Hagastaden, tidigare Norra station. Vår guide var Ulrika Sax, forskare. Besöket började i Röda Bergen, ett 20-talsområde i nordvästra Vasastan, byggt i storgårdskvarter och ett föredöme när det gäller både stadsplan och utformning av gårdar, växtlighet och byggnaderna.

Därifrån gick vi till Hagastaden där första etappen är under byggnad. Den blir i alla avseenden en motsats till Röda Bergen. Högt, oerhört trångt, och blåsigt. Förskolor ligger i bottenvåningar och har mycket små, hårdgjorda gårdar där himlen skymtar högt upp. Solen når sällan eller aldrig ner. Den centrala park, Norra Stationsparken, som ska kompensera för de trånga gårdarna är inte färdig på många år p g a av en komplicerad överdäckning. Men några förskolor har redan öppnat. Några parker eller lekparker finns inte i närområdet.

Hur har det blivit så här? Varför har planerna genomförts trots en stark och kvalificerad kritik?

En förklaring är att skolor och förskolor inte fanns med i planeringen från början. Ytterligare ledtrådar kan man få i en artikel i tidskriften Arkitektur nr 3 2016, förf Klas Ekman, där arkitekt Aleksander Wolodarski, ”mannen bakom Hagastaden”, uttalar sig. Han säger att detta inte var hans ursprungslösning. Han ville ha terrasser för barnen högst upp på husen… Men den krävde en kostsam vertikal kommunikation med separat hiss till varje barnstuga och det vann inte gehör hos byggherrarna. Så det blev barnstugor i bottenvåningen och trånga gårdar. ”Men trånga gårdar kan vara bra för barnen om man tänker bort ‘trånga’ och ersätter det med ‘intima’ och ‘trygga’”, förklarade han.
Ett något lättvindigt sätt att resonera. Trots att ansvariga borgarråd insåg att det inte skulle bli bra menade de att projektet hunnit för långt för att kunna ändras.

Planerna för Hagastaden blev startsignalen för vårt arbete med förskolegårdar. Det vi såg vid vårt studiebesök såg i de nu byggda kvarteret överträffade vår värsta förväntningar.
Elisabeth Edsjö

 

Får barnen plats i framtidens städer? En konferens om barnperspektivet i svensk stadsplanering

Johnér Bildbyrå6867CA72-0979-4084-B71B-8AF8FDE46FA4-9788-000011A9A48A838C

Får barnen plats i framtidens städer är en nationell konferens om hur vi planerar och bygger stadsmiljöer för barn med fokus på konsekvenser och möjligheter. Den tar avstamp i historiska perspektiv, ny forskning, samhällsekonomiska aspekter och politik.

Datum:20 mars 09:00 – 16:00
Plats:Auditoriet Moderna museet/ArkDes, Exercisplan 4, Stockholm
Arrangör:ArkDes, Arwidssonstiftelsen, Boverket, Folkhälsomyndigheten, Tankesmedjan Movium, Nätverket BUMS, Tillväxt- och regionplaneförvaltningen (Stockholms läns landsting)

Våra samhällens förmåga att ge barn och unga möjlighet till rörelse och motion i vardagen är avgörande för deras hälsa, integritet och inlärningsförmåga. Här spelar skolor, förskolor och skolvägar en viktig roll och de utgör en väsentlig del av barns och ungas livsmiljöer.

Under de närmaste tio åren ska vi planera för och bygga tusentals nya skolor och förskolor i Sverige. Vi står därmed inför ett vägval, där stadsplanering kan främja eller missgynna barn och ungas psykiska och fysiska hälsa.

Antalet barn som växer upp i städer ökar i takt med urbaniseringen. När städer växer och förtätas ökar konkurrensen om marken och barns behov av ytor vägs mot andra och mer kortsiktiga intressen. Sverige var under 1900-talet internationellt känt för god stadsplanering med barnens behov i fokus. Men idag visar nationella studier att svenska skolgårdar krymper och barns självständiga rörelse är begränsad.

Får barnen plats i framtidens städer är en nationell konferens om hur vi planerar och bygger stadsmiljöer för barn med fokus på konsekvenser och möjligheter. Den tar avstamp i historiska perspektiv, ny forskning, samhällsekonomiska aspekter och politik. Vad är vinsterna med att inkludera barnperspektivet i stads- och samhällsbygget? Hur gör de i andra länder? Vem värnar om barnens rätt till en skola som ger förutsättningar för en jämlik hälsa?

Konferensen riktar sig till dig som arbetar med stadsbyggnad, strategisk planering, folkhälsa, skola och byggande.

 

Är Stockholm en barnvänlig stad?

Under valrörelsen 2018 skickade Bums ut en enkät till de politiska partierna i Stockholm.
Vi ville förstås veta hur de såg på barnens utemiljö i en tid när stadskvarteren reser sig allt tätare. Svar inkom och nu har vi returnerat med ett brev till ledamöterna i exploaterings-, stadsbyggnads- och utbildningsnämnderna:
”Nu har ni möjlighet att fatta beslut som kan lyfta Stockholm, från att vara en av de sämsta kommunerna i Sverige när det gäller utemiljö för barn och unga, till en av de bästa!”

Läs brevet här!

Träffsäkert om barns utemiljö

29701012_O_1

Barns lek utomhus beskrivs på ett träffsäkert sätt i den nyligen utkomna Gropen med text och bild av Emma AdBåge, (Rabén & Sjögren). Boken, som blev Augustprisvinnare i november, berättar om ett stycke övergiven mark kring ett gammalt sandtag där allt är möjligt och fantasin får flöda fritt. Utmaningar och farligheter lockar, det går att göra fynd av olika slag och samarbete är nödvändigt för att klara alla projekt och konstruktioner.

Alla kan förstå varför skolgården ligger öde. Där finns bara det gamla vanliga. Men pedagogerna är oroliga. Barnen kan göra sig illa, de blir smutsiga, vad ska föräldrarna säga?

Gropen är en bok för alla: barn, vuxna och förskolepersonal. Den skulle kunna användas vid utbildning, föräldramöten och av alla inblandade i planeringen av barns utemiljö.

Vi i Bums ser den som en strålande illustration av det vi eftersträvar.

Elisabeth Edsjö