Mer än 40 procent av eleverna har skolgårdar som är mindre än Boverkets rekommendationer. Det visar den kartläggning som SCB gjorde här om året. Sämst är skolorna i storstäderna, skriver Boverkets Anders Sjelvgren och Per Nilsson, ordförande i Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet, i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Men Tobias Olsson, förbundsdirektör för Sveriges Arkitekter menar att Boverkets ambitioner är för låga – hårdare regler krävs. Det skriver han i en replik och menar att det gäller också förskolegårdarna. BUMS applåderar initiativet.

Boverkets ambitioner är för låga

Frigående barn av Sandra Dahlén är en föräldrabok om det ökade stillasittandet och hur vi tillsammans tillgodoser våra barns behov av rörelse.

Jag har läst denna bok med stort intresse. Den är en ”föräldrabok”, men många fler kan ha glädje av den. Egentligen alla som är intresserade av barns utveckling. Texten är lättläst och samtidigt fullmatad och den bygger både på forskning och intervjuer med föräldrar och andra med stor kunskap om barn. Vikten av att röra sig, lära sig att hantera risker och att få leka ostört betonas.  Texten väcker oro för vad som håller på att hända med barns kondition.

Arbetet i BUMS har hittills huvudsakligen handlat om förskolebarnens gårdar, något också om skolbarnens gårdar och om allmänna lekplatser och parker. Sandras bok handlar i första hand om barns utemiljö under den tid de inte är i förskolan eller skolan. Om den tid som föräldrarna styr över och som är en ganska stor del under en vecka. Då är det för de små barnen främst gården till bostadshuset och närbelägna lekplatser och för de större barnen ”lekområden” i det egna och i angränsande kvarter som gäller. De kvarter som jag växte upp i, på 40- och tidigt 50-tal, hade dessa förutsättningar och vår lek såg ut som den Sandra beskriver. Fri och gränsöverskridande och utan mycket insyn från vuxna. Blessyrer men inga katastrofer.  

Idag finns sådana bostadskvarter kvar. Men de nya, de som byggts de senast 20 åren i storstadsregionernas attraktiva zoner, ser definitivt inte ut så. Än mindre de som finns i planerna för kommande bebyggelse. Bostadsgårdarna har försvunnit. Kvar finns ett litet trångt utrymme mellan fasaderna på höga hus. Mycket små gårdar som ofta ska delas med en förskolegård. Det finns inget att släppa ut barnen till, varken på den egna gården eller grannkvarterets.

Extrema exempel i Stockholm är Hagastaden men den tätheten kommer att övertrumfas i kommande områden.  Att bo högt upp är också ett hinder. Mängden människor som bor kring ”gården” gör att det blir otryggt. Nya parker läggs i regel inte in detaljplanerna, äldre parker naggas i kanten och många lekplatser läggs ner ned. 

Sandra Dahlén tar också upp att det måste vara lockande att gå ut. Ingen vill gå ut ensam och leka och det måste finnas utmaningar för alla åldrar. Här kommer också föräldrarnas oro in och författaren går på ett noggrant sätt igenom alla faror som lurar och avdramatiserar det mesta.

Om vi ska kunna ge våra barn bra förutsättningar för att röra sig utomhus måste en stor del av de planer som ligger färdiga för nya bostadskvarter omarbetas. Lägre bebyggelse, gott om utrymme på marken och starka inslag av naturmark.  Planering för spännande lek utomhus. Plats för improvisation och fantasi.

Elisabeth Edsjö, BUMS

Det finns en omfattande källförteckning till Sandra Dahléns bok, 23 tätskrivna sidor. Boken är utgiven av Leopard förlag 2021.

I ett skogsområde i Stockholmstrakten har barn och förskolepersonal samlat ihop nedfallna grenar
och tillsammans byggt kojor och andra kryp-in-byggnader – en äventyrspark med hinderbana, en värld att
leka i. Utan hjälp av standardiserade, prefabricerade byggelement.

Utbyggnaden av stora förskolor med upp till tolv avdelningar sker i snabb takt, trots att det saknas studier av hur dessa påverkar barns utveckling. Hur barnen ska kunna komma ut för att leka och växla mellan olika aktiviteter är en gåta, skriver Elisabeth Edsjö och Clarissa Kugelberg för BUMS i en debattartikel i Mitti Stockholm.

Rovfågelparken ligger mellan kvarteren Rovfågeln och Lärkfalken i Aspudden, intill Hövdingavägen. De boende i kvarteret och förskolan Måsen i kvarteret vill ha en upprustning av lekplatsen Rovfågeln. Ca 150 barn bor eller går på förskolan i det här området av Aspudden. Förskolan har ingen egen gård. Behovet av en bra lekplats är stort. De boende vände sig genom Ylva Mårtens till BUMS för att få synpunkter. Bums lämnade ett förslag som innebär att lekplatsen utvidgas från 300 m2 till 1 400 m2. Ett litet skogsområde i parken blir en del av lekplatsen, med bland annat en rutschbana och en pulkabacke.  De boende och förskolan stöder förslaget. Det är vanligt att lekplatser och förskolegårdar är onödigt snålt tilltagna. Det finns ofta möjlighet till utvidgning utan att några andra intressen blir lidande.
Förslaget gick till Stadsdelsförvaltningen som svarade att man inte har medel för en upprustning i år.
Du kan se förslaget här!

Idén att lägga ytterligare en skolbyggnad mitt i den värsta trafikkarusellen i södra Stockholm är helt befängd! Det skriver Elisabeth Edsjö för BUMS i en skrivelse till Stockholms stad. Platsen där man vill bygga en ny grundskola för 1000 elever är omringad av Essingeleden, Södertäljevägen, Hägerstensvägen och Tellusborgsvägen… Av kartan här framgår också att staden planerar ytterligare utbyggnad av skolor i trafikstörda lägen.
Läs skrivelsen här!

Ju mindre förskolegård desto mer behov av att ta med barnen till allmänna parker. Det framgår av den rapport som Landskapslaget tagit fram i samverkan med och på uppdrag av Exploateringskontoret, Stockholms Stad. Området man undersökt är norra Liljeholmen.
Förutom att gårdarna är små spelar även utformningen stor roll. Gårdarna kan vara oinspirerande, sakna utrustning och växtlighet, och inte utmana barnens motoriska behov.
Men när de små gårdarnas förskolegrupper går iväg till parken blir det konkurrens om de eftertraktade grönytorna. Det blir ”trångt” och ”fullt” då andra barngrupper är ute samtidigt.
Läs sammanställningen här!

Kommunfullmäktige i Stockholm bör skaffa en stadsövergripande strategi för utveckling, utbyggnad och finansiering  av stadens parklekar. Det skriver Helena Friman och Tor Edsjö från BUMS i ett remissyttrande på en motion. BUMS föreslår att flera byggnadstyper för parklekar med olika karaktär tas fram t ex genom en tävling. Och att arbetet sker i nära samarbete med personal på marken.
Remissvar om parklekar

Det är inte godtagbart att samla över tusen barn på en liten svårtillgänglig yta omgiven av bullrande trafikleder. Det skriver Tor Edsjö för BUMS om utökning av Nybohovsskolan och förskolan Pyttsen i ett yttrande till stadsbyggnadskontoret över detaljplanen i stadsdelen Liljeholmen.
Enda motivet till utvidgningen av denna skola och förskola är att staden inte anser sig kunna avstå annan mark för ändamålet. Detta trots att det inom Liljeholmsområdet finns tillgänglig mark som avses rymma ytterligare 12-15 000 nya invånare. Läs yttrandet här:
Stoppa utbyggnaden av Nybohovsskolan!

BUMS välkomnar Boverkets förslag om nya föreskrifter, men konstaterar att de fortfarande inte innehåller några ytkrav på gårdarna. Det är särskilt anmärkningsvärt när Boverkets analys av dagens situation i var och varannan mening tar upp just att gårdarna är för små och minskar i storlek. Vår erfarenhet innebär att föreskrifterna måste skärpas med tydliga krav på ytans storlek för att ge effekt, skriver Elisabeth Edsjö för BUMS i ett öppet brev till regeringen.