Barn förr – de leker och leker

De arbetar och ordnar.

Mamma, pappa, barn.

Tre små pojkar.

Här pågår ett projekt i rännstenen. De har hittat en väldigt liten sandhög.

Foto: digitalastadsmuseet.stockholm.se
Läs mer i boken Barn i stan, från sekelskifte (1900) till sjuttiotal. Folksam Stockholms stadsmuseum Tidens förlag 1979

 

Barnen på barnkrubban

Barnen äter soppa på Katarina västra barnkrubba 1906.
Barnen togs emot från sju på morgonen till sju på kvällen. De hölls rena och fick tre mål mat om dagen, välling på morgonen, middag mitt på dagen och gröt på kvällen innan de hämtades.
MATSEDEL
Måndag: Sillpudding, chokladsoppa
Tisdag: Köttbullar och potatis, korngrynssoppa
Onsdag. Redd soppa, pannkaka
Torsdag: Ärtsoppa med fläsk och rostat bröd
Fredag: Blodpudding, äppelsoppa
Lördag: Njursoppa, brödpudding

Potträning 1906.
Foto: digitalastadsmuseet.stockholm.se
Läs mer i boken Barn i stan, från sekelskifte (1900) till sjuttiotal. Folksam Stockholms stadsmuseum ,Tidens förlag 1979

Vad gjorde barnen när föräldrarna arbetade?

Klara västra kyrkogata 15, omkring kring sekelskiftet 1900. Så här såg många bakgårdar i innerstaden ut ända fram till de stora rivningarna på 1950 och 1960-talet.
Han släpptes nu ner att leka på gården. Det var en stenlagd brunn som vanligt, dit solen aldrig nådde ner. Skuggorna stannade över första våningen, längre nådde de ej…    Där var dålig luft, fukt och intet ljus.” August Strindberg, Tjänstekvinnans son 1886.

Det allra vanligaste var att barnen fick ta hand om varandra. De flesta växte upp med kvarterets andra barn på gator och bakgårdar. Många gamla människor har berättat hur det var när de i fyraårsåldern blev nersläppta till de andra barnen på gården.
”Man fick börja som häst”, sa en intervjuad.
De välklädda barnen står på en gård som hörde till Lambyska verken, ett bryggeri som låg där Engelbrektsplan är idag. Hela kvarteret revs 1894. En sådan här gård var säkert spännande för barn att leka på – om de fick vara där till vardags. Det vet vi inte.
Foto 1893

Man hittar barnen när man låter blicken krypa in i de gamla fotografierna. Utanför porten till det vackra huset på Mäster Mikaels gata 6, huset står kvar, fångar fotografen en liten grupp barn och en gammal man. En flicka kånkar på sin syster, eller är det en docka?

Barnen leker i backen från det som idag är Vanadislunden ned mot den gata som idag heter Sveavägen. Observatoriet skymtar långt borta. Det är nog maskroshalsbandstider.

Storasyster, även om hon inte var stort mer än sju – åtta år fick ofta ta ansvar för småsyskon. Här är flickan som snyter sin snuviga syster.

”Vi hade nyckel och jag som stora syster hade ansvaret för den.” Bergsprängargränd 3 på Söder 1910. Foto Oscar Heimer Stockholms stadsmuseum.

”Jag var ju stora syster, som skulle hålla reda på min lilla, tre år yngre syster. Men hon var en riktig vildbasing, så det var inte alltid så gott att hålla henne i styr.”
Foto nu Malmgårdsvägen 23, kv Pumpan omkring 1900. (Då Värmdögatan 63)

”Det var inte så märkvärdigt att ha barnflicka på den tiden. Det hade vi när jag var barn. Min mamma hade stånd på torget. Vi hade en flicka som kom från Norrland, som var hos oss i många år. Hon var väl en 14 när hon kom hit och flyttade när hon var 20 år. Det kostade ingenting. Hon fick ju maten då förstås, och husrum. Och något lite pengar, men pengar fanns ju nästan inte. Det var deras sätt att komma till Stockholm helt enkelt.”
Ur intervju med Runo Rydén 1974.
Foto: digitalastadsmuseet.stockholm.se.                                                                                            Läs mer i boken Barn i stan, från sekelskifte (1900) till sjuttiotal. Folksam Stockholms stadsmuseum Tidens förlag 1979.

**********************

Barn har alltid lekt

Barn har alltid lekt, överallt. Men när den första lekplatsen i Stockholm
byggdes, i Vasaparken, var det en början på det som skulle kallas för barnens århundrade. 1936 kom den första Parkleken med kommunalt anställd personal,
i Observatorielunden och i Björns trädgård. Två år senare fanns Parkleken
i ytterligare 14 parker runt om i staden.

Foto Stefan Hasselberg 1973. Stockholms digitala museum

Innerstadens täta stenstad, som många människor gärna vill bo i, sägs vara förebild till de nya stadsdelar som byggs idag. Det är ett narraktigt påstående. Då fick husen vara högst fem våningar med en indragen sjätte våning och gatornas bredd stod i proportion till husens höjd, ju högre hus desto bredare gator. Nu är regelverken avskaffade, det byggs högre och tätare än någonsin tidigare i Stockholm. Gårdarna blir mörka. Där ska barnen vara.
Helena Friman

Nytorget omkring 1925.
Foto Ossian Åkerlind, Stockholms stadsmuseum.
digitalastadsmuseet.stockholm.se

I historien finns framtiden

så påstås ibland i vår postmoderna värld. För Bums är det ett faktum. Barns lekmöjligheter utomhus i våra städer var på 1960- och 70-talet helt andra än idag.
Jag hittade en kassett diabilder i en garderob hemma. Jag hade, som lärare på Bildlärarinstitutet/Konstfack, använt dem då i undervisningen. Bilderna är ett bevis på barns obegränsade fantasi, hur de utmanar sina kroppsliga förmågor, hur de inspirerar varandra och hur de utvecklar en fantastisk förmåga till samarbete.
Här ett litet urval. Ta för er, tänk efter. Visst skulle det kunna var så här idag också. Och var händer med de barn som aldrig får möjlighet att styra över sina lekar. Behöver inte barn ha roligt? Behöver de inte få utveckla sin fantasi? Hur blir de annars som vuxna
Kerstin Wickman